Midnattssolsrallyt fredagen den 16 juli 2010

Fredagsetappen startades som 63:e ekipage i vår klass och vi lämnade Trollhättan med avancemangssug i kroppen. Den första sträckan kördes i sömnen, vet inte vilken dröm föraren längtade kvar i, riktigt vaken var han inte i alla fall. Jaja, nästa satsar vi! Det gjorde vi men det gick inte hundra där heller.

Nästa lossnade det rejält... Undan gick det och rätt vad det var så hade jag ett träd framför mig. I rasande fart närmade det sig motorhuven. Nu hade Peter vaknat så det blev en rattvridning som heter duga och vi strök stammen med vänster(!)sidan, sladdade över en gräsplätt och dekorerade bilen med lite ATA-band innan vi drog vidare. *pust*

Som de flesta redan vet så är jag inte överförtjust i onotade tävlingar, det finns allt för mycket tid att se allt omkring. Redan på torsdagen fick jag tillsägelse om att sluta bromsa och gasa, Peter tyckte det var lite irriterande att se i ögonvrån. Dessutom påstår han att jag bromsar för tidigt! Va? Det är väl inte så konstigt, jag har ju aldrig kört bilskrället :-)

Nu hade vi fått upp farten ordentligt och till uppehållet hade vi plockat 10-11 placeringar. Fortsättningen gick också bra och på den långa 19-kilometarn var det drömläge. Inte en miss. Precis när jag började förbereda mig för att klocka av så rusade det ut folk och viftade med SOS-skylt. Något hade hänt.

När vi stannade stod redan flera tävlingsbilar där. Peter gick ut och kollade läget i bilen (det hade andra redan också gjort, naturligtvis) och sedan fick vi tillåtelse att åka mot mål. Finns ingen anledning att blockera i onödan när det redan fanns folk på plats. Det känns i magen när det händer olyckor, man får sig en tankeställare. Då spelar inga bästatider nån större roll.

Dagen avslutades på Färjestadstravet och inför lördagen var vi startande 51.

En sitter redan på plats och väntar spänt på start

En annan går omkring och minglar

 

Starten går och dammet yr

Midnattssolsrallyt 15 juli 2010

Torsdagsmorgonen innebar färd från Jönköping till SS2 i Lekerydstrakten. Det kunde börjat bättre. Början på sträckan var OK, men mitten var bedrövlig. Just på den biten - efter ca 4 km - kom vi ifatt framförvarande bil och fick sedan ligga i dammet resterande 4 km till mål. Gissningsvis tappade vi en minut på det. Tydligen hade de haft problem så vi hoppades att det skulle vara en engångsföreteelse.

Tyvärr var så inte fallet.

På SS3 - som var Skillingaryds MK:s sträcka - började det regna och då är inte BMW:n att leka med. Eller, den beter sig som att det är det den vill göra. Styr åt annat håll, glider fram som på is m m. Trots det var vi strax efter bilen framför i mål. På fyra av dagens sju sträckor kom vi ifatt dem. Två gånger var vi i mål exakt samtidigt, vilket alltså visar tydligt på att vi var en minut snabbare.

Vi försökte på alla möjliga vis få tävlingsledningen att inse att det vore försvarbart med 2 minuters startmellanrum men icke. Seedningen var gjord och den var rätt...

Jocke beväpnad till tänderna, sitter det löst ska det minsann fästas.

Mats tar sig en funderare

 De avslutande sträckorna på torsda'n var skapligt körda så vi koncentrerade oss på att vara nöjda med dem istället för att gräma oss över sinkningen. Vi anlände till Trollhättan och etappmålet, trots allt.

Efter att Jocke bytt bromsar på en av servicebussarna körde han oss till hotellet där vi fick oss några timmars välbehövlig vila inför fredagens etappstart.

Hett efterlängtat

Kort rapport från Elmias gassande mässområde... Hett, hetare, hetast. Känns som man fått mer sol idag än på hela Greklandsveckan :-)
Bilen verkar fungera som den ska, en viss skillnad mot förra året märktes. Lite hjulspinn på asfalten t o m :-) Vi ligger på plats 50 efter 1,6 km så nu är det bara att börja klättra! Det var många som låg på samma sekund som vi, runt 1.53 så vi var väl alldeles laaaagom i början. Imorron ska det gäääsas!

Det är verkligen en speciell stämning och tävling, alla är så uppåt och snackar med varandra. Än så länge. När hornen växer ut kan det ändra sig snabbt.

För vår del är starttiden 10.08 imorgon och då bär det av till SS2 med efterföljande service på Torsvik. Hela gänget på 15 pers ska spridas ut på olika serviceplatser och allt ska funka. Ett projekt bara det, men kul är det.

Nu blir det nog inga rapporter före söndag men då ska det bli både bilder och text. Tills dess - håll fast tumgreppet!

Final countdown 95

Nu är det nedräkning som gäller, imorgon går startskottet för årets begivelse, Midnattssolsrallyt. Redan på förmidda'n drar vi till Jönköping och Elmia, man måste insupa atmosfären ordentligt. Besiktningen för vår del är inte förrän kl 13.00 så det finns tid att gå omkring och tjöta lite med medtävlarna.

Det har putsats och fejats både här och där, gammelbilen blänker och glimmar värre än solreflexerna i havet en sommardag som de vi har nu. Jocke har gjort ett bra jobb, med andra ord.

Kl 18.00 är det start för specialprovet, regularitybilarna går ut först och se'n startar historiska klassen baklänges. I omvänd ordning, alltså. Med bara 30 sek mellan så blir det vår tur ca 18.40, vi har nr 95.

Efter det blir det käk och sen hemkört. Allt förutom BMW:n som måste stå i Parc fermé över natten. Torsdag morgon lämnar första ekipaget Elmia runt halv åtta för att köra mot Trollhättan. Spännande ska det bli, håll tummarna!

Tänk vad lite färg och gno kan göra, även i motorrummet ;-)

Vad hände?

Ja, jag förstår att det väntas på rapporter och att ni knappt kunnat sova pga informationsbrist men det är nåt stort, gult och varmt som hindrar inomhuslivet för tillfället :-)

Skämt åsido, det är mycket nu. Som oftast vid den här tiden på året.
Dackefejden kördes och vi blev 4:a i klassen, ganska precis mitt i, kan man säga. Det var roligt att vara ute i skogen igen men som väntat väldigt annorlunda mot hur det brukar. Färre hästar, ny bil och klass, ringrostiga på det mesta - vad annat kan man förvänta sig?

BMW:n var ostyrig och emellanåt till och med riktigt bångstyrig. På första sträckan bluddrade den och hostade som en gammal avdankad rökare med värsta lungsymptomen. Det kom plötsligt och fick sin förklaring när vi såg att ett förgasarlock trillat bort. Man tager vad man haver och så lät det bättre igen.

Andra sträckan förde med sig regn och hagel som skulle kunna skymma sikten för den mest klarsynte så där gick det långsammare än långsammast. Mest beroende på halkande och slirande mellan spåren. Även efter att det mest leriga vikit hädan så betedde sig bilen som en trotsig tonåring, inget stämde. Naturligtvis var det något med inställningarna, den ville inte åt det håll vi (Peter) ville. Inga Öhlinsdämpare att skruva på, heller...

I mål kom vi till slut i alla fall och nu ett tag efteråt så är bilen justerad och klar för att bege sig till Elmia den 14:e. Besättningen beger sig på semester innan dess och passar på att önska er alla en skön - resterande - sommar!