Tänk vad tiden går... För snart ett halvår se'n skrev jag att vi tänkte åka Midnattssolsrallyt i år igen. Vad blev av det? Intet, som ni kanske märkte.
Efter att ha haft en orimligt hög arbetsbelastning alldeles för länge valde vi att lämna återbud. Även om det är angenämt med ordrar som trillar in och att ha mycket att göra så finns det gränser på hur mycket man klarar att fylla ett dygn med. Är bilen inte klar så kan man inte åka. Flintabil är inget för oss ;-)
Valet blev arbete/försörjning och familj. Den gången.
Nu har Peter varit ute som servicesnubbe några gånger och jag ser återigen ett litet blänk i ögonen på honom. Lite längtan efter fart, fläkt och allt runtomkring. Jag vet inte riktigt om den saknaden innefattar timmar i garaget men kanske kommer vi ut i skogen igen inom en överskådlig framtid?
Frågan är om jag kan slita mig från noterna?
Vi får se!
Vem är the Stig, nån som vet? :)
SvaraRadera