Rally med andra förutsättningar

Eftersom vi sålde röda faran för några månader sedan så kommer rallylivet att bli lite annorlunda i fortsättningen. Skillnaderna är stora, både i klasstillhörighet, ålder (på bilen!) och vad som finns dolt under motorhuven.

Ibland är det bara så att man måste prioritera vad som ska få ta tid och pengar. För vår del - med fem barn, hus och två företag - blev valet till slut ett annat än att fortsätta i samma utsträckning som tidigare. Vi har redan tidigare konstaterat att vi har åkt alldeles för sällan för att kunna hänga med som vi vill. Det kvittar vad man har för hårdvara om inte mjukvaran används tillräckligt mycket för att få ordentlig rutin.

Tvekan fanns, vi har ju så jästrans kul när vi tävlar. Det är inte många känslor som går upp mot den man får när allt fungerar. Noterna sitter som en smäck, bilen går som på räls och det är bara skitsköj!
Teamwork när det är som allra bäst.

Livet runtomkring, alla goa människor man träffar och munhuggs med, det vill man inte heller vara utan. Det är inte riktigt detsamma att åka och titta, nerverna fattas och det är i bilen man vill vara. Inte ute i skogen för att kolla in de andra.

Nu är det som det är och i år blir det troligen bara en tävling för oss. Om ens det, vem vet om man kommer med? Konkurrensen om platserna i Midnattssolsrallyt är ju som bekant stenhård.
Vi håller tummarna för att en av dessa platser viks åt oss och att vi får chansen att åka igen. Förra årets tävling var ju bara förspel, även om det blev strid på kniven vad gällde tiderna. På servicen...